Definition

Maskindirektivet gäller för maskiner och säkerhetskomponenter och för att direktivet ska gälla måste produkten rymmas inom någon av nedanstående definitioner:
En grupp inbördes förbundna delar eller komponenter, varav minst en är rörlig, samt tillhörande drivorgan, styr- och driftkretsar mm, vilka förenats för ett särskilt ändamål, speciellt för bearbetning, behandling, förflyttning eller förpackning av material.

Termen ”maskin” gäller också för en grupp maskiner som, för ett gemensamt syfte, ställs upp och styrs så att de fungerar som en enhet.

Med ”maskin” avses också utbytbar utrustning som ändrar en maskins funktion och som släpps ut på marknaden i syfte att av operatören själv sammansättas med en maskin eller en serie av olika maskiner eller med en traktor, såvida denna utrustning inte är en reservdel eller ett verktyg.
Direktivet gäller också för säkerhetskomponenter som släpps ut på marknaden separat.

En säkerhetskomponent definieras enligt följande:

En komponent som:

  • dels inte är en utbytbar utrustning
  • dels släpps ut på marknaden av tillverkaren eller den som representerar honom inom EES för att uppfylla en säkerhetsfunktion när den används, och
  • dels är sådan att fel eller felfunktion medför fara för utsatta personers hälsa eller säkerhet.

Definitionen kan vara svår att tyda. En grundtanke är dock att en maskin i direktivets mening ska vara komplett. En ensam motor eller ett ensamt styrsystem är därför inte att betrakta som en maskin utan det är först om man kopplar samman dem som man har en maskin i lagtextens mening.

Levererar en tillverkare en maskin som ska ingå i en större maskinanläggning ska CE-märkningen utföras av den som ansvarar för konstruktion och hopkoppling av den kompletta anläggningen.

Undantag
Maskiner eller produkter som är nämnda i listan nedan FÅR INTE märkas enligt maskindirektivet:
Maskiner vars enda kraftkälla är direkt manuellt arbete, såvida det inte är en maskin som används för att lyfta eller sänka laster.

  • Maskiner för medicinskt bruk som används i direkt kontakt med patienter (se Medicintekniska direktivet).
  • Specialutrustning för användning på marknader och/eller i nöjesparker.
  • Ångpannor, tankar och tryckkärl (se 87/404/EEG).
  • Maskiner som speciellt konstruerats eller tagits i drift för kärntekniska tillämpningar och som vid fel kan ge upphov till utsläpp av radioaktivitet.
  • Radioaktiva källor som utgör en del av en maskin.
    Skjutvapen.
  • Lagringstankar och rörledningar för bensin, dieselbränsle, eldfarliga vätskor och farliga ämnen.
  • Transportmedel, dvs fordon och släpvagnar till dessa, avsedda enbart för transport av passagerare med flyg eller på väg, järnväg eller till sjöss, liksom sådana transportmedel som är konstruerade för transport av gods med flyg, på allmänna vägar eller järnväg eller till sjöss. Detta gäller dock inte fordon som används i industri för mineralutvinning.
  • Sjögående fartyg och mobila off-shore-enheter tillsammans med utrustning på sådana fartyg eller enheter.
  • Allmänna eller enskilda linbanor, inklusive bergbanor, för transport av personer (se 94/16/EG).
  • Jordbruks- och skogstraktorer.
  • Maskiner särskilt konstruerade och byggda för militära eller polisiära ändamål.
  • Hissar som permanent betjänar fasta stannplan i byggnader och anläggningar, med en hisskorg som rör sig längs fasta styrskenor med en vinkel större än 15 grader mot horisontalplanet och konstruerade för transport av:
    – Personer
    – Personer och gods
    Endast gods om hisskorgen är beträdbar, dvs om en person utan svårigheter kan stiga in i den, och om den har manöverdon i hisskorgen eller inom räckhåll för en person som befinner sig i hisskorgen.
  • Kuggstångsdrivna, rälsgående transportanordningar avsedda för persontransport
  • Gruvhissar
  • Teaterhissar
  • Bygghissar avsedda för lyft av personer eller personer och gods.
    Föreskrifterna gäller inte heller i fråga om maskiner vars risker huvudsakligen är av elektriskt ursprung.