Maskindirektivet, som ytterst handlar om produktsäkerhet, innebär att säkerheten måste integreras i produkten i alla led, från konstruktion till användning. Säkerhetskraven presenteras i sin helhet i bilaga 1 i Maskindirektivet. Kortfattat kan man dock säga att för att konstruera en ”säker” maskin gäller följande trestegsprincip:

  • Konstruera bort det som är farligt.
  • Skydda mot beröring av farliga delar.
  • Varna för kvarstående risker.

Ett sätt att göra en riskanalys för sin produkt är att kartlägga riskkällor, orsaker samt effekter och att beskriva de åtgärder som man vidtagit för att minska riskerna.

Exempelvis kan rörliga transmissionsdelar som axlar och kugghjul ses som en riskkälla där orsaken till en eventuell olycka kan vara beröring av de farliga maskindelarna. Effekterna kan vara kläm- eller krosskador. De åtgärder tillverkaren vidtar för att undvika skaderisker är att han monterar ett fast skydd över de farliga maskindelarna.

Beroende på riskens art är det tillverkarens sak att avgöra vilken skyddsåtgärd som är lämplig. Här måste man ta hänsyn till sannolikheten att en farlig situation uppstår och konsekvensen om den inträffar. Om effekten av en kanske mycket osannolik olycka är bestående kroppsskada krävs förmodligen någon form av fysiskt skydd. Enbart varning räcker antagligen inte, trots att sannolikheten är låg.

Att ”lägga ribban på rätt nivå” är ibland en svår uppgift. En viss hjälp kan man få av standarder. Är en maskin konstruerad i enlighet med en harmoniserad standard förutsätts den uppfylla direktivets säkerhetskrav.

Enligt ”den nya metoden” fastställer produktdirektiven främst de grundläggande hälso- och säkerhetskraven, medan de tekniska lösningarna återfinns i särskilda s k harmoniserade standarder. Dessa tas fram för produktdirektiven på särskilda uppdrag från EU och EFTA.
Användandet av harmoniserade standarder för att påvisa överensstämmelse med direktiv är frivillig och tillverkare kan välja att använda andra sätt för att påvisa detta. Tanken är dock att de harmoniserade standarderna skall underlätta för tillverkaren att följa det aktuella direktivets krav och möjliggöra CE-märkning.

En harmoniserad standard som tagits fram inom ramen för ett uppdrag från EU/EFTA får särskild juridisk status. En produkt som uppfyller standarden förutsätts nämligen uppfylla direktivens krav. Det framgår av standarden vilka grundläggande krav som täcks. EU och EFTA har gett de europeiska standardiseringsorganen CEN, CENELEC och ETSI i uppdrag att ta fram ett stort antal harmoniserade standarder för de olika produktdirektiven. De som fastställs överförs till nationella standarder av de nationella standardiseringsorganen, i Sverige av SIS – Standardiseringen i Sverige.